Idag behövde jag skriva lite här. Lite om känslan just nu. Det är som att jag utarmas av skam från den ena handen och hyllas i bravur av den andra! Saker går bra, jag mår ok, jag har ett jobb och en lägenhet och kan äta, det är asfett. Jag har vänner, vissa skriver i sms att jag är ett djävla underverk (tack Linn), det är fett, samtidigt kommer den hela tiden tillbaka, känslan av att inte riktigt duga, att inte riktigt vara tillräcklig. Jag försöker lära mig att leva med det, att tygla skammen och veta bättre än den! Jag har lärt mig att den inte bestämmer. Men det är bra, jag har ett jobb och en lägenhet och vissa tycker att jag är ett djävla underverk!
Annonser
