Mitt favoritsmycke

Ett av mina favoritsmycken är en silverberlock i form av en menskopp! Jag får ofta frågan varför jag som snubbe går runt med en menskopp runt halsen när jag aldrig i hela mitt liv kommer behöva en, jag får ju liksom och kommer aldrig få mens! Vi börjar så här, när jag bär mitt halsband så säger tjejer och kvinnor från 12 och uppåt alltid -Åh en menskopp. Killar säger nästan alltid -Varför har du en tratt runt halsen? 

Det finns en ganska stor skillnad på kunskapen kring mens och mensskydd mellan killar och tjejer. Man kan tycka att det är naturligt då vi killar aldrig har mens. Men ändå har våra ev flickvänner, mammor, ev systrar, tjejkompisar och ev döttrar mens. Det är den mest naturliga saken i världen. Halva jordens befolkning har mens liksom! Mens är att ganska bra tecken på att man är frisk. Ändå är det sånt satans stort stigma kring mens. Jag hamnade en gång på en föreläsning om mensens roll i populärhistorien (jag inser att det nu kan låta som att jag har ett speciellt särintresse i mens, det har jag inte, jag har bara djävligt många tjejkompisar som har mens och då får man ibland hänga med på deras evenemang som de skapat och bli lite smartare) där föredragshållaren berättade att det inom film och tv plus tv-spel är vanligare med blod i samband med att någon blir biten av en vampyr än att någon tjej har mens.

Det här filmklippet tycker jag är ganska talande för vår syn på mens.

En av mina vänner Terese Lann Welin gör smycken som blandat mensskydd och kvinnliga symboler. När hon frågade om jag som kille kunde tänka mig att bära någon av hennes berlocker blev jag lite tveksam och tänkte just att varför i helvete skulle jag bära någon av de här smyckena, jag är ju ändå kille vi har ju inget med mens att göra! Då insåg jag hur töntigt det var och slog till på en menskopp.

Sen är ju då Statement by Lann smyckena djävligt coola. Förutom att de är galet snygga så går en del av vinsten från smyckena går till stödorganisationen My Period is AWESOME som jobbar med att undervisa kring mens och med att dela ut mensskydd i länder där det av ekonomiska skäl behövs. Visste ni föresten att i flera länder är bristen på mensskydd och tabun kring att ha mens den absolut största anledningen till att flickor inte utbildar sig? Visste ni föresten att Sverige är ett av de länder där My Period is AWESOME delar ut gratis mensskydd? Vi har nämligen en av världens högsta tampongskatter i Sverige. Det är högre skatt på tamponger än på kanelbullar!

Så av alla de här anledningarna bär jag en menskopp runt min hals så fort jag vill vara extrafin.

Dessutom så tänker jag att det kanske är dags att jag som snubbe betalar lite djävla gubbskatt!

Om ni vill köpa smycken från Statement by Lann gå hit

Om ni vill stödja My Period is AWESOME gå hit

Om ni sen vill gilla deras facebooksida så är den här

Annonser

Lite tankar om mirakel!

Nu behöver jag skriva lite igen, hoppas det är okej!
Det kommer inte bli nån text som kommer förändra världen och jag kommer eller kan inte rädda den heller så jag släpper det.

I somras spenderade jag ett par dagar i en stuga i Hälsingland med min familj, älskar fan de dagarna när jag får tid och utrymme att inte göra så mycket alls, hursomhelst så hade min syster hittat sin gamla tarotkortlek och jag bestämde mig för att dra ett kort, tänkte att det kunde vara kul! Jag kommer inte ihåg exakt vilket kort det var men budskapet var tydligen ”Miraklet kommer att komma” Jag bestämde mig för att det skulle bli så, nu kommer miraklet att komma! För en stund sen tänkte jag på det här igen, miraklet kommer att komma… Vad är ett mirakel? Jag tänker på att det sker små mirakel i mitt liv hela tiden, det går åt helvete ibland också, det är så, jag mår dåligt och fuckar upp saker, men ganska ofta är jag också i känslan av att livet är bra och fint! Jag har haft det värre!

Det om något är väl ändå nån slags djävla mirakel? Så, jag har inte gett upp. Miraklet kommer komma, det kommer hela tiden!

Namaste

Jag såg dig igår

Hej du tjej som igår ramlade ihop på Fleminggatan, som inte kunde komma upp utan ramlade ihop för varje gång du försökte, du kommer förmodligen aldrig läsa det här men jag var en av de som stod med dig och försökte kolla hur du mådde och som frågade om vi kunde få ringa en ambulans, men du sa tvärt nej för du skulle ju jobba imorgon och hade inte tid och nu mådde du bra igen du skulle bara ta tunnelbanan hem!

Jag såg dina handleder som du försökte dölja under ett svart svettband!

Jag såg ärren!

Jag ville säga till dig att jag såg dom, men jag vågade inte med rädsla för att din skam skulle ta över och att jag skulle göra det sämre för dig.

Men jag vill bara säga till dig, om du någonsin skulle se det här, att jag såg dig och att du aldrig är ensam!

Om Chris Cornell och om att hänga sig på ett hotellrum!

Chris-Cornell-645x366

Jag läste precis en väldigt fin text om Chris Cornell, som hängde sig i veckan som var på ett hotellrum, under en turné efter en spelning!
Det är väldigt sorgligt, inte för att jag var ett supefan av Soundgarden, utan för att den där djävla sjukdomen som kallas ångest och depression är så djävla hemsk, den äter upp en och skiter fullständigt i vem du är eller hur hårt du kämpat för att komma ifrån den!

Ditt liv kan vara magiskt på så många sätt, människor älskar dig och tycker du är det bästa som hänt mänskligheten, men hela tiden är den där, den gnagande känsla av värdelöshet och att ingen förstår vad du går genom, att om du bara kämpar lite till så kommer det vända.

Jag tror vi måste acceptera att det inte kommer vända, vi måste bara hitta ett sätt att hantera det och leva med det och hoppas att den känslan aldrig infinner sig när du står i en situation där döden känns som enda utvägen och du har möjligheten och ingen där som stoppar en!
Jag har under perioder mått och mår så dåligt att människor som älskar mig varit tvungna att ta en paus och bara hoppas att det inte är sista gången de ser mig, det är fruktansvärt för dom. Just nu är det okej med mig, så ni vet. Jag tror att jag pratar för Chris Cornell och alla andra som inte orkade mer när jag säger att det under perioder känns som den enda utvägen. När man kämpat så länge med att steppa upp för att man vill leva, för att man vill se morgondagen, man vet att det kommer bättre perioder igen, men just då är man bara så trött på det, så trött på självhatet och sig själv och hur man skadar andra och tvingar dom att ta avstånd, när man till slut inte orkar mer, man vet att man är en belastning och man är trött på att behöva vara det, även om människor säger att de vill att man ska leva är det en verklighet just då att man bara förstör för dom och att de inte vet hur fint och lugnt deras liv skulle vara om de slapp en! Du kan till och med göra en helt fantastisk konsert och tvingas trycka ner känslan av värdelöshet en stund men när du kommer hem är den där igen, och för Chris var det förmodligen en gång för mycket!

Jag tänker ofta på en vän som tröttnade på sin vän som hela tiden hotade med självmord och hur hon förklarade det som att det blev som Peter och Vargen, man slutar bry sig till slut. Det gnagde för att det var nått skevt med den meningen, för ändå, i slutet kommer vargen och då är det försent och Peter i sagan ljuger för att få uppmärksamhet, de som lider av suicidala tankar och skriker på hjälp ljuger inte, de ber om hjälp, för dom är så djävla mycket på riktigt varje gång! Jag tor också på att det är bättre att svara på hjälpropen än att vara den som fick hjälpropet men inte gjorde nått, vi har ju bara ett liv, vi måste ju vara rädda om varandra! Det är svårt att säga förlåt när det inte finns nån att säga förlåt till!

Cause i´m giving all my love to you!

2017-05-02

Idag behövde jag skriva lite här. Lite om känslan just nu. Det är som att jag utarmas av skam från den ena handen och hyllas i bravur av den andra! Saker går bra, jag mår ok, jag har ett jobb och en lägenhet och kan äta, det är asfett. Jag har vänner, vissa skriver i sms att jag är ett djävla underverk (tack Linn), det är fett, samtidigt kommer den hela tiden tillbaka, känslan av att inte riktigt duga, att inte riktigt vara tillräcklig. Jag försöker lära mig att leva med det, att tygla skammen och veta bättre än den! Jag har lärt mig att den inte bestämmer. Men det är bra, jag har ett jobb och en lägenhet och vissa tycker att jag är ett djävla underverk!

 

Stockholm <3

Jag var där! En halv minut ungefär innan dådet på Åhlens idag gick jag ut från Åhlens, ungefär samtidigt som en galning kör över människor med en stulen lastbil viker jag av från Drottninggatan och ner på Mäster Samuelsgatan ganska snabbt hörs en smäll, en massa skrik och en djävligt jobbig doft kommer och folk börjar springa förbi mig. Jag hamnar i en butik och i deras lunchrum för att söka skydd, första kommentaren om muslimer kommer! Efter ett tag blir vi ivägskickade för att det inte är säkert och alla måste evakueras från city, jag springer hemåt mot Fridhemsplan, nästan hemma får jag veta att någon skjuter för att döda på Fridhemsplan och jag gömmer mig inne på en restaurang för skydd! Då kommer det igen, gliringarna om muslimer, nu fick alla som ville ha ett blandkultursverige veta vad de bett om sa en person i 30 årsåldern. Ingen av de här pratade om offren eller deras närstående. Ingen pratar om vad som faktiskt hänt, en person som är en mördare har kört in i en folkmassa, det finns inget uttalat om trosbekännelse eller nationalitet.
 
Jag ber er sansa er, inte dra förhastade slutsatser och försöka ta hand om varandra istället! Ta fasta på de som älskar er och de ni älskar, krama dom en extra gång och tänk på att ni får vara nära dom! Det är fan få förunnat, att få vara nära människor dom älskar!

En parafras på Mauro Scocco

Det här kommer handla om dom ensamma. Dom som inte hittat någon att dela sin glädje och sorg med!

Jag tänkte inte så mycket på det annars men en vän som jag inte träffat sen den tiden vi jobbade på samma sommarkollo ihop och idag har vi ingen kontakt förutom att vi fladdrar förbi i varandras flöde. Det är fint, så är det med många av mina Facebookkompisar, det är ett sätt att upprätthålla nån slags koll på att alla man någon gång träffat och gillat av nån anledning som jag iaf blir lite glad av att tänka på när de dyker upp!

Iaf

Hon hade en status som handlade något om att man skulle copy pastea hennes status och dela i sitt flöde, idén var att visa människor att de inte alls är ensamma! Jag brukar verkligen inte dela copy paste statusar men just #SuicideAwarenes griper tag om mig, det finns för mycket smärta i att människor inte klarar av att leva mer för att de känner sig ensamma, man tror att ingen bryr sig om att man finns mer!

Kan vi inte alla komma överens om att vi ser till att ingen faller bort mer? Vi kommer förmodligen inte klara det, men fan vad vi kan kämpa för det!

Så:
Den här texten är till dom som aldrig kommer hem till någons som frågar hur det är, den här texten är för dom!

Puss

2016-12-15 kl 06:26

Jag tror det började med Michael Bolton, jag var 13 och mina föräldrars vän Bosse köpte skivan Soul Provider till mig. Jag minns när Michael sjunger I could hardly believe it
When I heard the news today och hur det drabbar mig, han sätter ord på mina rädslor av att bli lämnad, jag har aldrig haft en riktig flickvän och det är ingen som lämnat mig men just där och då vet jag hur det kommer kännas!

Två år senare: Jag har blivit med cd-spelare sen något år tillbaka, jag har precis som alla andra köpt Absolut Reggae. Någon månad tidigare så flyttade min bästa vän som jag hängt med varje dag i åtta år till Italien och jag befinner mig i ett virrvarr av försök att överleva övergivenhetskänslan, Absolut Reggae hjälper mig, I want to wake up with you med Boris Gardener spelas och jag känner hur tårarna sprutar och hur jag saknar min bästa vän. Jag kännerr att jag alltid kommer vara ensam och aldrig någonsin känna närhet eller trygghet igen.

Det är så många sånger som fått mig att känna att det här handlar om mig, att de sätter ord på vem jag är. Jag har insett att jag lyssnar på musik som andra ser filmer, de blir till en fantasi och jag tror i ett ögonblick att jag är i sången. Jag har levt så många sånger att jag inte vet vem jag är mer. Smärtan som Morrissey känner, känner också jag. När Tracy sjunger om att vi måste lämna staden i en snabb bil är jag med henne till hundra procent. Håkan Hellströms tonårsångest som 30 plussare är min tonårsångest. Varken jag eller Jens har aldrig någonsin kysst någon som inte bränt mig som solen. Hädanefter ska jag också vara bra för dig!

 

2016-12-06

Idag skulle jag äta middag, innan jag började äta så ville jag bara ta två skedar från glassen jag hade köpt, det blev min middag, först fick jag en massa skuld och skamkänslor över att jag ju borde äta ordentligt och tänk på din vikt, kolesterolet Peter, tänk på Kolesterolet. Sen så såg jag 10 åriga Peter framför mig, han tittade på mig lite ledsen som att han ville äta glassen, så för hans skull åt jag middag till glass, den 10 åriga Peter blev inte gladare, men jag blev 🙂

Jag har de senaste två åren haft enorma sömnsvårigheter, jag kan inte sova helt enkelt och när jag inte sovit på ett tag bli jag knäpp och konstig och får panikångestattacker, ibland tar jag då insomningstabletter för att hjälpa till lite på traven, vissa av de gånger jag tagit dom får jag totala minnesluckor och gör märkliga saker, oftast är det väldigt jobbigt efteråt, massa instängda grejer som bubblar ibland och jag skriver konstiga saker, en dag var jag inne på min blogg och såg att jag skrivit ett helt inlägg där jag förklarat hela skamkompassen, jag hade dessutom gjort det ganska bra. Men idag dök det upp en ny present. Jag hade tydligen beställt en prenumeration på Galago och fått en print från Sara Granér! JAG VILL INTE DÖ JAG VILL BARA INTE LEVERERA! Så tack påverkade Peter för att du köper presenter till mig!

Annars försöker jag lära mig leva, kontentan av en empirisk studie visar att det är svårt och fullt av svek och ingen verkar gilla det riktigt men många är ändå glada. Det är fint, jag gillar glädje, kanske är det den där kärleken som skapar det? Jag är nyfiken på den och ska undersöka vidare.

Nuku Hyvin